Är så glad jag följde med igår för att hälsa på hos mormor. Var en bra dag igår. Först när vi sa vilka vi var och jag sa att jag är Caroline så sa hon nemen är det Caroline vad roligt också skrattade hon, sen höll vi i varandras händer när vi gick till hennes rum. Där pratade vi och hon sa att om jag skulle jobba där nån dag så fick jag sova i hennes säng, medans hon kunde sova på soffan haha :). Sen hände det bästa, vi skulle säga hejdå, jag kramade henne och satte mig sen ner på huk, och då tittar hon in i mina ögon och det var som om nån tryckte på en knapp för helt plötlisgt visste hon vem jag var. Hon sa oj vad stor du har blivit, du är lik din mamma och vad söt du är. Jag blev så paff så jag visste inte vad jag skulle säga, så sa att hon också var söt, vilket hon inte tyckte för hon är ju så gammal (hon vet inte att hon är så gammal heller). Sen så kände hon att jag var kall om händerna så då ville hon låna ut några vantar till mig. Hon blev som förr, var så konstigt. Sen blev hon som vanligt igen, men fortfarande glad iaf! Mamma pratade med sköterskan idag som säger att mormor är väldigt trött och slö, orkar inte stå upp osv, hon hade problem med hjärtat igår och i förrgår också. Så vi ska förbereda oss. Däför är jag så glad att mormor var som hon var igår, att hon kom ihåg mig, och vi kramades två gånger. Är så hemskt när hon är arg, villket hon vart några gånger, så gårdagen vill jag inte glömma! Därför jag skriver upp det här också, för att kunna gå tillbaka och läsa om det. Hon är 93½ så hon har levt och gjort allt iaf, varit med om mycket.