var ute och fotade lite porträtt, Försökte att få mina foton med mig och zacko, men han ville inte samarbeta riktigt, så på i princip vatje kort så ser man att här vill jag inte vara, jag vill neeeeeer! aå aja, den här uppe blev den enda bra!

Har i några dar nu målat med ritplattan, och måste säga att det är väldigt kul att jobba med den. En helt ny värld har öppnat sig för mig, den digitala konsten haha ;) Nemn, det var väldigt kul att måla denna, och för en gång skull så målade jag inte av, utan allt är ur mitt huvud, min fantasi:) Och tycker att för att vara först gången någonsin som jag målat såhär, så blev jag väldigt nöjd!

Blev nu i veckan godkänd på sista provet i visuell kommunikation, och är därmed helt klar med kursen, nu väntar jag bara på diplomet som ska komma på posten:) På min andra kurs digital bildbehandling lämnade jag precis in tredje provet, sen har jag 2 lektioner och 1 prov till där!

Tänkte lägga upp mitt slutprov här, är kanske intressant. Det vi skulle göra var att skildra människa och miljö och sedan dokumentera.

 

Miljö:
Miljön jag valde till den här uppgiften är ett äldreboende för dementa. Det är i denna miljön dom är varje dag, i denna korridor, matsalen och det egna rummet. Eftersom dom är dementa får dom inte gå ut själva och det är kodlås på alla dörrar in till dom olika avdelningarna. Att alltid vistas på samma ställen hela tiden. Som då främst är matsalen och det egna rummet. För vissa av dom som bor här så är denna miljön ny varje dag, för andra som inte är lika dementa så är det nog lätt att bli uttråkad.

Budskap:
Jag vill att budskapet ska vara ensamhet, fast man inte är ensam. Det är folk omkring men ingen som man känner, enligt dom boende. Höjdpunkten varje dag är fikat, kaffe och kaka precis som förr. Eller väntan på att mamma och pappa ska komma och hämta dom, fast dom är döda sedan många år! Jag vill att folk ska veta hur dementa har det, hur många av dom tänker och känner. Själv tror jag att även om dom inte känner igen en så känner dom tack vare beröring att den här personen gillar jag, men hur vet dom inte! Budskapet jag vill visa är också att ta hand om de gamla, det betyder mycket.

 
Innehåll:
Det jag ville ha med på bilderna var fikat i matsalen, rummet, orolig/nedstämdhet och även beröring av någon anhörig! I bild nr 4 valde jag att ha lite lutande horisont för att förmedla det oroliga, att leta men aldrig hitta det man letar efter. Lutande horisont pratar dom även om i lektion 4.  Bild nr 5 valde jag att ta för att visa det förgångna, då man levde livet. Men även kontrasten med sjuksängen larmmatta och vanligt larm. Tavlorna på väggen och byrån är det som visar dåtiden, när man levde som mest! I bild nr 2 har jag valt att ha skärpan i bakgrunden, och den äldre damen i förgrunden. Hon tittar även in i bilden som dom pratar om i lektion 9, en kompositionstrend. Även här ser man på hennes blick/utstrålning en slags tomhet, att hon har blicken riktad nedåt i bild visar även på nedstämdhet som det står om i Göran Segeholms bok Konsten att ta vinnande bilder kap.9 Tips och tricks. Bild nr 3 ville jag visa fikat, kaffe och kakan. Bordskanten gör så blicken hamnar på hennes hand/kaffekopp även kallat blickfång som Klas Öhling pratar om i lektion 4. Som etableringsbild
har jag bild nr 1 som visar miljön där dom sitter och äter och ser på tv. Anna Clarén berättar om det i lektion 5. Händerna som visas i bild nr 6 visar närheten till en anhörig, att man alltid kommer vara där och ta hand om den äldre. Att dom kan känna sig trygga! Har även valt att ha svart/vita bilder på denna uppgiften för att känslan jag vill förmedla kommer fram mer då.
 
Form:
Att i bild nr 4 ha lutande horisont valde jag somsagt för att förmedla det oroliga dom känner, dom vet inte var dom är eller vart dom ska. I bild nr 1 har jag tagit ett foto på omgivningen så man ser hur det ser ut, soffan är riktad från ena hörnet på fotot mot ett av borden där det sitter en äldre man helt ensam. Vid dom andra borden finns det antingen anhöriga eller sköterskor som pratar och hjälper dom boende. Valde att i bild nr 2 ha den äldre damen i oskärpa så hennes ensamhet, tomhet skulle märkas ännu mer. Men även att man skulle se lite kontrast med dom i bakgrunden som verkar ha en annan energi runt sig, piggare och gladare. I bild nr 3 har jag en hand som håller i en kaffekopp och en kaka i oskärpa. Bordskanten använde jag som ett slags blickfång mot handen och kaffekoppen.
Valde att i bild nr 5 ha ett enkelt foto rakt framifrån med lite grodperspektiv på allt det viktigaste dom har, sina gamla minnen. Händerna i bild nr 6 ville jag ha i närbild så man skulle känna värmen som en nära anhörig kan ge bara utav en enkel beröring. Varför jag valde att ha dom i den här ordningen är för jag vill berätta en historia. Första fotot är på miljön, hur det ser ut när man kommer dit, andra och tredje bilden är när dom fikar. Fjärde är när hon oroligt letar efter sitt rum som visas på bild 5. Hand bilden ville jag ha sist för att visa att allt kommer bli bra, en trygghet.

Ännu en bild från slutuppgiften, skulle ta 6 foton som skulle höra ihop.


Det är min mormor i förgrunden, hon var tyvärr ganska grinig när jag var där och tog foton så fick skynda på så hon inte skulle bli arg på mig (hon är dement). Annars är hon världens snällaste, men tyvärr har demensen tagit över så just nu vet hon oftast inte vem varken jag eller mamma är.

Har i ca 1år funderat på att köpa en ritplatta. Och nu i veckan slog jag till, fick hem den igår. Blev en Wacom bamboo fun pen & touch medium.





Det var väldigt konstigt i början att använda den, men sen kändes det verkligen som en vanlig penna och papper.

Gjorde igår klar slutuppgiften på visuell kommunikations kursen, får se om det blir godkänt eller inte.

Här är iallafall en av bilderna som jag tog till uppgiften, vi skulle gestalta miljö och människa och jag valde att fota hos min mormor på hennes äldreboende.

Här är två till, fast i färg. Ville ha dom rätt ljusa och att huden skulle vara ganska så felfri, så har jobbat i ps med dom. Och i Raw









Kamera: Nikon D90, Objektiv: Nikkor 50/1.8.

Tog lite nya bilder på mig idag, körde på svart/vita foton, och där bara halva ansiktet är med! Blev ganska bra ändå tycker jag. På en del foton använder jag reflexskärmens svarta sida som bakgrund, och på dom andra så har jag relexskärmens silvriga sida så ljuset studsar mot mitt ansikte. Står dessutom framför ett fönster!

Blev inte riktigt som jag hade tänkt mig igår kväll. Först av allt blev det dimma ute, så fyrverkerierna syntets ju inte. Så då gikc det inte att fota dom. SEn hade ju pappa köpt en "bomb" så tänkte fota den. Hade Bulb som inställning, och tänkte inte på att jag kanske skulle släppa knappen efter första smällen, men jag liskom höll inne den under hela bomben haha. så på kortet ser dte ut som kaos typ, men var faktiskt himla fint i verkligheten.